Namn: Lasse • Stad: Österlen

Alla dessa bilder av det sköna Skåne! Någon tänker på de vita sandstränderna, som är oöverträffade på våra breddgrader. Andra tycker att det är de milsvida rapsfälten som skapar landskapets unika särart. Någon annan säger himlen, den till synes oändliga, som sträcker sig från horisont till horisont. Andra framhåller de många små byarna, eller de vitkalkade kyrkorna som sticker upp ur myllan. Ytterligare någon annan säger att det är de små fiskelägena som ger landsändan dess karaktär, med hommorna på tork i det vita middagsljuset.

Ja, kärt barn har många ansikten, skulle man kunna säga. Men i de flestas ögon är det nog ändå de böljande, svepande kullarna som är den allra vackraste bilden av landskapet. Oavsett årstid äger de en skönhet som rör vid hjärtesträngarna. Mönstrade av bondens plöjning, färgade av den mognande säden, smekta av den nedstigande kvällssolen.

Synintrycken blir nästan fysiska. Man vill gärna röra, dra handen över, vila fingertopparna på det man ser. Grafiskt, mönstrat, sinnligt. Bestående och förgängligt. Linjerna i bondens åker blir en skönhetsupplevelse. Mönstren går igen i den skrovliga putsen, i teglet, i plankets trävirke, i trädstammarnas skuggor. Aldrig förstelnat, utan böjligt, glidande, vikande…