Trots högljudda protester fortsatte Shell borra

I byn Oderup visade byborna sin avsky över Shells närvaro den 24 april 2010

Februari 2011:

När en man från Shell stod på farstubron vid midsommardagens morgonkaffe sommaren 2009 var jag helt oförberedd. Och häpen.
– Vi ska borra efter naturgas därborta, sa han och pekade i riktning söderut från min gård. Du kommer att erbjudas vattenprov från din brunn och vi kommer att fotografera dina byggnader före och efter borrningen.
Jag kom mig inte för att fråga någonting, en erfarenhet jag delade med många av mina grannar, skulle det visa sig. Det hela kändes overkligt.

Sedan följde ett så kallat informationsmöte anordnat av Shell. Och var man inte misstänksam innan så blev man det där.
– Det är bara diskmedel och stärkelse som ska ner i de där borrhålen, inget alls att oroa sig för, skroderade Shells representant i bästa brukspatronsanda. Som en doft av en annan tid. Som om vi var en skock idioter.
Redan innan var vi många som redan hunnit titta på erfarenheterna ute i världen från gasutvinning, via nätet. Och det förskräckte.

Några dagar senare stötte jag ihop med några av mina grannar vid vägkanten och vi var skeptiska och frågande. Kunde det gå till så här? Hade vi inga rättigheter? Vem skulle man vända sig till? Vi beslöt oss för att träffas. Där, just då, började en resa som pågår än idag.

18 möten, 156 överklaganden och tusentals timmar på nätet och i telefonen senare, vet vi idag att som enskild är man rättslös när Shell kommer till byn. Minerallagen skyddar inte, lika lite som miljöbalken. Samtidigt känner jag stor stolthet över att tillhöra en gemenskap där ingen ansträngning lämnats oprövad för att förändra detta.
Kommunens politiker har alla efter mycket arbete från oss sagt politiskt nej till Shells planer, men det betyder inte någonting.

I praktiken har Shell all rätt på jorden att fortsätta sina planer. Vi har redan fått erfara att olika regler gäller för oss som enskilda jordägare och ett företag av Shells kaliber.
Kommunens tjänstemän deklarerade tidigt att de varken hade kompetens eller resurser att behandla en sådan här sak. Dessutom bestämmer miljöbalken att Shell får upprätta så kallade egna kontrollprogram (en pappersprodukt som hamnar för handläggning på miljökontorens skrivbord och som ingen sedan har resurser att kontrollera).

Men det största demokratiska problemet med detta är att en människa (Bergmästaren) får lov att bestämma att detta får komma till stånd, utan att någon politiskt tillsatt instans eller enskild kan ingripa.

Vi inväntar nu Shells besked. Bättre utrustade och pålästa, men ännu oroligare idag än tidigare.
Vi vill fortsätta använda vår del av jorden så att våra barn kan fortsätta att leva här. Inget annat. Det kravet viker vi inte ifrån. Det är vi skyldiga både våra förfäder och de kommande generationerna.

Kicki Myrberg, boende 400 meter från Shells provborrning i Oderup.