Bild från Pro Publicas hemsida

Se även interaktiva illustrationer från National Geographic Society och The New York Times.

Gasen man letar efter i Skåne tillhör de så kallade okonventionella gasförekomsterna.

Till skillnad mot de gasfält vi är vana vid, där större mängder gas befinner sig på ett ställe och som kan utvinnas på ett enklare sätt ligger de hos oss förmodade förekomster inkapslade i mikroskopiska små porer, djupt nere i alunskiffern. Det finns idag en teknik som möjliggör att man kommer åt dessa sista gasreserver på jorden. Den heter hydraulic fracturing, även kallad fracking.

Eftersom man behöver komma åt hela den gasinnehållande berggrunden måste det borras omkring 6 hål per kvadratkilometer.

Oftast använder man till och med horisontell borrning så att man når en större radie under jorden. Borrdjupet beror på var skiffern befinner sig, men lär i vårt fall vara omkring 1 km och djupare. Även horisontellt kan man emellertid utsträcka sig till mera än 1 km.

Utvinningsprocessen består av flera delar och börjar med etableringen av borrplatsen. Varje borrplats kräver tillfartsvägar som är dugliga för tunga fordon. Borrplatsens storlek brukar vara 50 x 50 meter så att alla nödvändiga anläggningar får plats.

Sedan borras själva hålet ner i marken vilket kan ta omkring 1 till 2 månader, beroende på djupet.

Därefter sätter förberedningen till frackingprocessen igång vilket dröjer ytterligare 2 till 4 månader. 100 tals tankbilar med vatten och kemikalier körs fram.

Först när allt detta är klart börjar man med fracking

Stålröret i borrhålet perforeras med sprängladdningar. Upp till 20 miljoner liter vatten blandas med sand och ½% till 1% kemikalier och pressas under tryck ner i borrhålet. Berggrunden spräcks sönder av trycket, framför allt i den horisontella delen, så att sprickor bildas. Sanden och kemikalierna behövs så att dessa sprickor inte täpps till när trycket börjar minska. Man använder även biocider som ska se till att det inte bildas bakterier som minskar sprickornas storlek.

Efter att ha spräckt upp tillräckligt många sprickor reduceras trycket och den tillsatta vätskeblandningen spolas upp igen för att omhändertas och saneras.

Man kallar detta för flowback, och det kan ta upp till 8 veckor innan man är klar. Hur mycket av blandningen man över huvud taget kan få tillbaka är starkt varierande. Upp till 90% av blandningen kan bli kvar i berggrunden. Det som kommer till ytan innehåller nu även substanser från skifferlagret: tungmetaller som kadmium, molybden och zink. Nu är det dessutom radioaktivt p.g.a. uranhalten i skiffern. Vidare har det en 5 till 10 gånger högre salthalt än havsvatten.

Denna blandning mellanlagras antingen i containrar eller i konstgjorda dammar för att sedan köras iväg för sanering vilket kan ta upp till flera veckor och återigen hundratals lastbilstransporter, beroende på mängden av detta producerade vatten.

Emellertid kan nu själva utvinningen sätta igång där den frisatta gasen sipprar till ytan. Utvinningstiden varierar starkt då den beror på en mängd geologiska faktorer. Oftast får man sätta fart på gasflödet ett antal gånger genom ytterligare fracking av borrhålet.

 

Kommentarer är stängda.