En prospektör ansöker om undersökningstillstånd hos myndigheten Bergsstaten. Alla berörda kommuner och länsstyrelser får möjlighet att yttra sig till ansökan och lämna så kallade remissvar. När det handlar om undersökning av alunskiffer, olja, gasformiga kolväten eller diamant informeras berörda markägare inte i detta skede.

Oavsett remissvaren är det ändå Bergsstaten som fattar beslutet efter att har granskat företagets finansiella förmåga och erfarenhet.

Bergsstaten gör inga som helst miljöprövningar eller andra bedömningar av undersökningens lämplighet eller nytta.

Om undersökningstillstånd beviljas informeras kommuner och länsstyrelser igen. Nu kan även allmänheten få reda på beslutet, fast bara via annons i Post- och Inrikes Tidningar. I vårt fall gav Bergmästaren Shell ensamrätt att undersöka en fjärdedel av Skåne utan de flesta markägarnas kännedom.

Därefter kan företaget i princip valfritt peka ut platser inom området där undersökning ska ske, och meddela sina planer till kommun och länsstyrelse. Båda instanser får ta del av företagets arbetsplan och kan nu yttra sig igen, fast utan någon som helst vetorätt.

Även om till exempel kommunens miljökontor aldrig tidigare har haft att göra med någon form av mineralutvinning är det nu deras ansvar som tillsynsmyndighet att se till att allt går rätt till och att miljölagstiftningen följs. Denna tillsynsplikt består oavsett om kommunen har bifallit planerna för undersökning eller inte.

Länsstyrelsen blir vid denna tidpunkt den första instans som tar hand om eventuella överklaganden från markägare och andra berörda, eller även från kommunen själv.

Därefter följer de övriga juridiska instanserna, vilket beskrivs i kategorin Överklaganden.